Klarar inte av att hålla emot längre
De har gått flera veckor nu. Snart 6 månader. Jag vet fortfarande inte varför det inte blir bättre.
Jag bara sitter här helt tom med tårar i ögonen. Vart i hela helvete tog glädjen vägen?
Varför skulle det här ens hända överhuvudtaget? Var du tvungen att förstöra mig så här mycket, Så mycket att jag glömt bort vem jag själv är.
Jag skulle kunna skriva en hel jäkla bibel bara för att förklara hur det känns just nu.
Det är så fruktansvärt mycket som behöver komma ut, Så mycket som jag vill säga,
Men som jag inte vet hur jag ska förklara riktigt.
Det känns ungefär som ett kraftigt slag i magen, Fast ännu ondare. Och smärtan kommer och går hela tiden. Men innerst inne vet jag att den aldrig försvinner.
Bara den där känslan som uppstår när jag är tvungen att se dig nästan varje dag. Jag måste titta på dig och inse att du inte är min längre. Jag måste förstå att du gått vidare helt och inte bryr dig ett piss.
Det krossar mig helt ärligt
Och det gjorde du med.
Trackback
