Vi alla går igenom olika perioder. Perioder som ibland kan kännas helt otroligt bra och ibland förjävliga.

Just nu går jag igenom något som känns mindre bra. Jag tappar så fruktansvärt mycket ork på detta. Jag blir som någon helt annan människa, Jag blir någon som inte orkar hålla huvudet uppe.

Jag får den där känslan när jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen, Som att jag skulle vara ivägen på något vis.

 

När man försöker att tänka efter känns det så mycket tyngre än vanligt eftersom att man har så fruktansvärt mycket i huvudet som gör att det helt enkelt tar stopp för tilfället. Sen efter ett tag när det blir för mycket och det känns som att man ska spricka om man inte får prata ut om det, Förstår man inte riktigt vad det är som gör att man mår så där.

Den känslan uppstår alltid. Jag vill ju så gärna öppna mig och göra mig förstådd, Men istället så stänger jag mig själv inne.

Åh, så ont det kan göra. Vart fan kommer alla dessa idiotiska tankar ifrån. Varför går livet från att kännas toppen bra till att kännas som ett rent helvete

 Och varför känns allt så tungt när man andas? Man känner sig så ensam och ändå vet man att man har människor omkring sig som verkligen bryr sig om en.

Jag är en glad människa egentligen, Djupt inne är jag det, Men varför försvinner det hela tiden?

Varför blir det så här hela tiden?

:(