wish you were here.

Klarar inte ens av att se dig längre. Jag får panik. Jag vill att allt ska bli som vanligt igen. Vill kunna andas ut nu. Men rädslan tar över. Varenda dag frågar jag mig själv varför du bara slutade älska mig, varför du bara försvann. Men svaren dyker aldrig upp.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0