sitter och tänker igenom en sak som jag tror jag vill göra, men ändå inte. Jag vet fan inte hur jag ska göra. Om jag gör det kommer jag va ledsen hur jävla länge som helst, och de vill jag ju inte. Men om jag gör det så kommer nog allt bli så mycket bättre på nåt sätt, och jag kommer nog må mycket bättre. Men jag vet fortfarande inte hur jag ska göra. Allt var så mycke bättre förut, men nu är det som att du har glömt mig. Förut ringde du mig ofta. Frågade hur jag mådde. Du sa att du älskade mig. Men så är det inte nu.